Jag har alltid varit en väldigt lugn, stillsam och väluppfostrad tjej. För väluppfostrad ibland, kan man säga.

En dag fick jag höra att rektorn på skolan där min mamma jobbade hade kommit med en nerspydd skolväska och visat den för mamma. Hans uppfattning var nämligen att en av de förståndshandikappade eleverna (mammas elever) som bara fick finnas på hans fina skola i nåder, var ansvarig för den nedsmutsade väskan. Han tvingade min mamma att göra ren den. Dagen efter fick alla veta att det var en av de sk normalbegåvade eleverna som gjort det.

Då var det extremt nära att jag begick ett brott. Jag greps nämligen av en närmast oemotståndlig lust att skära sönder däcken på den där rektorns bil. Men tyvärr, min uppfostran och naturliga tillbakadragenhet hindrade mig. Tyvärr, måste jag nästan säga.

Om jag hade fått utlopp för den där ilskan då, kanske jag inte hade känt mig så maktlös nu. Det är pest att vara en så här snäll, stillsam person. Men det är väl bara att acceptera.

Förresten, om min kära, oändligt saknade pappa hade tagit emot samtalet från polisen, är jag nästan säker på att pappa hade sagt: Skurit sönder några bildäck? Inte min dotter. Hon satt här hemma hos mig och såg på tv hela kvällen.

Pappa var bra på att finna sig. Han räddade mig en gång när jag hade skolkat från en friluftsdag med klassföreståndaren. Utan att jag bett honom eller förvarnat. Snygg räddning. Tack, pappa!

Här kommer lektion två i min lilla mini-dataskola.

”Kan jag få din Hotmail-adress?”. Känner du igen frågan? Det gör du säkert. Den betyder inte, som man kanske kunde tro, en önskan om att få personens hotmail-adress, utan helt enkelt vilken epostadress som helst, utom jobbadressen, eller högskoleadressen (om man nu är student)..

Nu är det faktiskt så här, tro det eller ej, att det finns många andra epostkonton. Både webb-baserade och de som går att ställa in så man får eposten direkt i sitt mailprogram.

Där har vi nästa ord som kanske behöver förklaras. Man kan få sin epost ”hem” till datorn. Det är nämligen så att de webb-baserade kontona kommer man åt i sin webbläsare (se förra lektionen). Vill man, kan man också skaffa ett epostkonto som har sk POP access. Det betyder alltså att om man kan komma över svårigheterna i att ställa in mailprogrammet, så kommer ens epost direkt hem i brevlådan (på datorn).

Här kommer en liten personlig åsikt: man kan behöva fler än en epostadress. Bara det här med Telias epostserverhaveri nyligen. Vad gör du om din mailadress plötsligt inte fungerar? Om du varken kan skicka eller ta emot, och i vissa fall, inte hitta dina gamla mail (ebrev)?

Dessutom kanske du vill hålla vissa vänner och bekanta åtskilda. Eller så vill du prenumerera på en del nyhetsbrev (men de brukar mest vara fullproppade av reklam och vem vill frivilligt utsätta sig för det?).

Alltså skaffar du några stycken mailadresser – två eller tre kanske. Det brukar räcka för de flesta.

Fast om du är en person som är stolt över att du bara kollar mailen en gång var tredje månad, då tycker jag att du kan lägga ner hela det här med att ha en mailadress. Du är i vilket fall som helst inte tillgänglig och då ska du inte påstå det. Dina vänner kanske faktiskt tror att det betyder att de kan nå dig på din epostadress.

Inget fel i det. Du är säkert tillgänglig på telefon eller i ditt chatprogram (det är på många sätt mycket bättre). Men kom ihåg: lämna inte ut någon kontaktinformation till dina vänner, om du inte tänker vara tillgänglig där.

Igår var det en ganska omskakande dag. Särskilt kvällen.

När jag gav min nymfparakit mat och vatten, flög han plötsligt ut ur sin voljär, rätt ut i köket, där mamma lagade till något på spisen, med ryggen åt honom. En av katterna och en av hundarna var där också. Så det är lätt att föreställa sig en massa hemskt.

Jag skrek rätt ut efter min syster. Det gör jag oftast när det är någon kris. (Tack!) Hon lyfte upp honom och släppte in honom i hans lyxiga palats. Han verkade inte alls tacksam.

Eftersom han är en fågel och dessutom ganska gammal var jag naturligtvis ganska orolig. Tänk om chocken hade skadat honom allvariigt? Men i morse, var han precis som vanligt, så antagligen var jag orolig i onödan.

Lite senare, när jag var på väg ner för att ge mina katter mat och gå och lägga mig själv, knuffade min systers keeshond min lhasa apso nerför trappan. Jag var på väg ner och plötsligt hörde jag en rejäl duns. Där satt hon, min bebis, på trappsteget bakom mig. Jag inbillade mig en massa fruktansvärt som t ex brutna ben och inre blödningar.

Men lhasa apso är tuffa hundar. Hon verkade inte alls påverkad av den ofrivilliga flygturen. Idag är hon precis som vanligt.

Vilken lättnad. Jag älskar dem allihop så mycket att jag bara inte står ut med att förlora dem.