Det verkar som mikrobloggar håller på att bli mer och mer populära. Vad jag förstår, är teorin bakom dem, att folk är upptagna, de har inte tid att sitta ner och skriva ett långt blogginlägg. På ett sätt låter det vettigt. Men å andra sidan, vem säger att man måste blogga tio gånger om dagen? För ett tag sen, läste jag om en grupp människor som ägnar sig åt ”långsambloggande” – kvalitetsbloggande, inte kvantitet. Det verkar också vettigt.

Eftersom jag är den patetiska, konstiga enstöringen som jag är, har jag inte så mycket att berätta om när det gäller ”vad gör du?”. Om jag skulle riktigt gå in för mikrobloggande, skulle det nog mest bli så här: ”Sitter här vid datorn”, ”Kom just tillbaka efter en promenad”, ”Åt middag. Det var gott”. Tråkigt. Patetiskt.

Det påminner mig om något ännu nyare – nanobloggande. Ett ord i taget. Genialt? Trendigt? Coolt? Poetiskt? Kanske, men pretto och snobbigt känns nog mera passande. Meningslöst också, enligt mig. Men det kanske är något man vänjer sig vid.

Allt det här har ändå inte hindrat mig från att skaffa så många som fem (tror jag) mikrobloggar (inte nanobloggar) och jag gör mitt bästa för att hänga med. Det tror jag att jag kommer att göra så länge det känns kul.

Vad tycker du? Ska jag ge nanobloggandet ett chans också? Här hittar du i alla fall en nanobloggsida.