Grått och tråkigt. Så var det idag, när jag gick in till stan för att handla lite. När man inte har så mycket pengar, är det aldrig kul att handla, och vädret hjälpte inte heller. Jag hade hoppats att det skulle finnas något kul att fotografera, men jag hittade ingenting. Himlen var så mörk att jag var förvånad att det inte började snöa. Ja, ja. Det är väl dags för lite otur. Jag får väl stå ut ett tag och hoppas att det blir bättre igen.

Här diskuterar skribenten Telia-reklamen (en av de få ”reklamserier” som jag tycker är sevärd – de övriga är ICA-reklamen och Lidl-reklamen.) Han klagar över människosynen i reklamfilmerna.

Jag undrar om han möjligen är lite humorbefriad. För en gångs skull skildras en vuxen man (som har ett ansvarsfullt jobb och familj) som teknikidiot. I vanliga fall är det tjejer, gärna äldre kvinnor som ses som okunniga om den moderna tekniken. Varför skulle inte en man i (kanske) femtioårsåldern vara dålig på datorer osv?

Bortsett från det tycker jag inte alls att Telia-mannen framställs på ett negativt sätt. Han är en snäll, omtänksam pappa, han letar efter kärlek som alla andra, och nu det sista har han tydligen lyckats – i en av filmerna ses han på en romantisk dejt med sin nya kvinna. Det tycker jag är gulligt.

I den här världen är det barnen som är teknikgenier – en inte helt ovanlig situation i verkligheten. Vad är då felet? Inget som jag kan se. Man får en positiv syn på Telias utbud, även om man av vissa skäl som i mitt fall kanske inte har råd med deras tjänster.

Teliareklamen är kul. Männen får faktiskt lära sig att ha lite humor!

Idag gick vi till affären för att göra veckohandeln. Bilen är trasig så vi fick ta våra små shoppingvagnar. Det ser kanske inte så väldigt cool ut, men det måste vara bra för miljön och det sparar i alla fall en massa pengar för oss.

Tyvärr är det så att vart vi än går finns det griniga gamla tanter som tjatar om att vi är vägen. Visst. Vi är i vägen, inte de med sina käppar, kryckor och rollatorer. Där finns också en del mammor med småbarn och det stör mig också. Jag vill så väldigt gärna ha en bebis själv, så att se andra tjejer med bebisar och/eller stora magar gör mig ledsen.

Hädanefter funderar vi på att handla vid tiotiden på kvällen. Då stöter man bara på singlar i tjugofem- till trettioårsåldern utan barn. Av någon anledning stör de inte oss och vi verkar inte störa dem.

Min mamma älskar att läsa morgontidningarna. Pappersupplagorna, inte onlineversionerna. Eftersom jag ofta är uttråkad, läser jag dem oftast också,, men jag är inte alls lika entusiastisk. Varför då? Det finns faktiskt flera anledningar. Först och främst slösar det enorma mängder papper, dödar träd och bidrar till förstörelsen av våra skogar. För övrigt, på morgonen är det nyheter, på kvällen är det bara skräp. En annan anledning är alla bilagorna. En del – som kulturbilagan – är helt ok, men de flesta – om bilar, husköp, sport etc – är bara skräp ända från början. Värdelösa sopor som min mamma måste betala för. Det är därför jag verkligen föredrar onlineversionerna. Jag får läsa det jag är intresserad av, och jag kan strunta i resten. Förutom annonserna, som får sajterna att ladda så långsamt att jag blir galen, men det är en annan historia…

Häromdagen fick jag veta att en kompis till mig har dött. Vi hade inte träffats på flera år men jag blev väldigt ledsen. Det är så svårt att tänka sig att han är borta, att jag aldrig får höra hans röst mer. Även om vi inte hade träffats på åratal var han fortfarande lika verklig för mig som sist vi träffades. Nu måste jag bara vänja mig vid tanken att vi aldrig kommer att ses igen.

Jag åkte iväg på en liten resa igen häromdagen. När det gäller den här typen av snabba, korta resor så var den riktigt bra. Jag kunde åka lite senare än vanligt och ändå kom jag hem före midnatt så det var ok.

Vad som inte var ok var att en grupp medresenärer – en stor och väldigt tröttsam familj – sprang omkring och gjorde sig omöjliga i största allmänhet. Den första delen av resan reserverade man inte sittplatser, men den här familjen tycktes tro det och satte igång med att lägga beslag på flera säten, mer eller mindre alla i hela vagnen.

Det tvingade mig att be en kille som verkade jättetrevlig att flytta sig och sätta sig någon annanstans. Kupén var inte alls full så vi skulle ju lika gärna ha kunnat sitta där vi var. Men det tyckte uppenbarligen inte den där pestiga familjen. Det fick mig att verka otrevlig mot den där killen och det tyckte jag verkligen inte om.

Ja ja. Bortsett från det, gick resan bra och fast jag var totalt slut efter att ha rest hela dagen när det var så varmt, så känns det ganska bra. Jag önskar bara att jag hade lyckats ta några bra foton. Kanske nästa gång.

Idag lyckades min syster äntligen installera bredbandstelefonen. Bara en liten stund senare ringde någon till mig! Det var verkligen en överraskning. Hon som ringde sa att hon hade hittat mitt nummer efter en del detektivarbete. Jag hade då inte väntat mig att någon skulle nå mig så där direkt.

Det är Camilla-dagen idag! Så jag får väl säga grattis till mig själv. Nej, riktigt så illa är det inte. Ett par personer har faktiskt gratulerat mig och kanske blir det lite firande senare idag/ikväll.

Man tänker kanske inte alltid på det, men är det inte rätt cool att ens namn har särskilda dagar? Det tycker i alla fall jag.

Igår var jag ute på en resa. Av olika anledningar blev den betydligt längre än planerat. Jag åkte strax före halv sex på morgonen och var hemma strax före tolv på natten… Men värst av allt var att jag mitt i natten blev tvungen att gå hem i iskyla och snöslask. Det var verkligen hemskt. Jag hade bara trasiga basketskor med blankslitna sulor och – eftersom vädret var fint på morgonen – bara en långärmad t-shirt och en tunn fleecejacka.

När jag kom hem lovade jag mig själv att inte gå ut igen förrän våren var här på riktigt. Men idag sken solen så fint, trots att det var lite kyligt och det finns inga spår av snön längre. Gissa vad jag gjorde?

Jo, jag gick ut igen, en något längre promenad. Fortfarande inte alls lika långt som jag brukade för ett par år sen innan jag fick ont i lederna, men ändå en riktig promenad.

Så jag antar att en del aldrig lär sig. Går jag inte ut varje dag, känner jag mig som en tjock latmask.

Jag var ute på en promenad nyss. Härligt väder. Tänk att våren har kommit så långt redan. Det är sorgligt att tänka sig att det egentligen beror på klimatförändringen. Men det är hjärnan som vet det. Kroppen suger bara åt sig av solljuset och njuter. Och, nej, jag har tyvärr inget foto, men det är verkligen soligt och vackert just nu. Ni får bara tro mig.