Jag har äntligen kommit igång med att skriva igen. Två nya berättelser ligger på min hemsida. Naturligtvis finns de andra kvar på samma sida.

Idag lyckades min syster äntligen installera bredbandstelefonen. Bara en liten stund senare ringde någon till mig! Det var verkligen en överraskning. Hon som ringde sa att hon hade hittat mitt nummer efter en del detektivarbete. Jag hade då inte väntat mig att någon skulle nå mig så där direkt.

Det är Camilla-dagen idag! Så jag får väl säga grattis till mig själv. Nej, riktigt så illa är det inte. Ett par personer har faktiskt gratulerat mig och kanske blir det lite firande senare idag/ikväll.

Man tänker kanske inte alltid på det, men är det inte rätt cool att ens namn har särskilda dagar? Det tycker i alla fall jag.

Igår var jag ute på en resa. Av olika anledningar blev den betydligt längre än planerat. Jag åkte strax före halv sex på morgonen och var hemma strax före tolv på natten… Men värst av allt var att jag mitt i natten blev tvungen att gå hem i iskyla och snöslask. Det var verkligen hemskt. Jag hade bara trasiga basketskor med blankslitna sulor och – eftersom vädret var fint på morgonen – bara en långärmad t-shirt och en tunn fleecejacka.

När jag kom hem lovade jag mig själv att inte gå ut igen förrän våren var här på riktigt. Men idag sken solen så fint, trots att det var lite kyligt och det finns inga spår av snön längre. Gissa vad jag gjorde?

Jo, jag gick ut igen, en något längre promenad. Fortfarande inte alls lika långt som jag brukade för ett par år sen innan jag fick ont i lederna, men ändå en riktig promenad.

Så jag antar att en del aldrig lär sig. Går jag inte ut varje dag, känner jag mig som en tjock latmask.

Jag var ute på en promenad nyss. Härligt väder. Tänk att våren har kommit så långt redan. Det är sorgligt att tänka sig att det egentligen beror på klimatförändringen. Men det är hjärnan som vet det. Kroppen suger bara åt sig av solljuset och njuter. Och, nej, jag har tyvärr inget foto, men det är verkligen soligt och vackert just nu. Ni får bara tro mig.

Det här fick jag från en onlinekompis:

1. Människor skall icke stifta lagar som frambringar områdesavgränsningar eller som förhindrar fritt nyttjande av detta område, ej heller lagar som inskränker kattens frihet att beträda området, eller rättigheten att ha fredliga samlingar.

Med andra ord: Katten har rätt att gå ut närhelst han/hon vill.

2. En välfylld proviantbehållare, vilken är vital för en katts välbefinnande, skall icke undanhållas.

Med andra ord: Katten har rätt att ÄTA närhelst han/hon vill.

3. Rättigheten för katten att vara säker inom sina domäner, och handlande mot rimlig bekvämlighet skall icke genomföras.

Med andra ord: Katten får SOVA närhelst han/hon vill.

4. Människor skall icke upprätta fördrag eller regler för att markera äganderätt av ägodelar eller egendomar som är i direkt konflikt mot rätten att leva, rätten till frihet och rätten att söka kattens positiva tänkande.

Med andra ord: Katten har rätt att sova VARHELST han/hon vill.

5. Katten skall ha immunitet från alla kriminella anklagelser, åtalanden och klagomål. Den anklagade skall åtnjuta rätten till ett snabbt och opartiskt ogillande av alla anklagelser, och nämnda katt har rätt att kvarhålla alla vittnen, inkluderande karaktärsvittnen, till kattens fördel.

Med andra ord: Katten här rätt att göra vad som helst, så länge han/hon ser söt ut. (Vilket är alltid.)

6. Varken träldom, slavdom eller ofrivilligt tjänande kommer att tolereras, utom av nämnda katter med äganderätt av deras människor.

Med andra ord: Det jag säger gäller. (Och jag kan sova på ditt ansikte…)

7. Inga Canis Familiaris skall i fredstider eller övriga tider, inhysas i residenset utan medgivandet av innehavaren, icke heller i krigstider, utan ett beteende som blivit förbestämt av härskaren.

Med andra ord: Inga hundar får vistas i huset utan mitt tillstånd.

8. Rätten för katten att skyddas från orimligt sökande och tillfångatagande skall icke brytas eller störas någonstans eller någon gång.

Med andra ord, Stör mig inte när jag sover i en byrålåda.

Många människor kanske inte känner till det här, men de flesta av de här rättigheterna kan också tillämpas på apso – dvs hundraserna lhasa apso och tibetansk terrier. Jag vet inte säkert, men jag gissar att det också kan stämma för t ex tibetansk spaniel och några av eller alla bichonraserna, pudlar och troligen eurasier. Kanske också en del andra hundraser.

I min familj anser också nymfparakiten och dvärgväduren att de har samma rättigheter som katterna och apsona. Marsvinen intresserar sig bara för rättigheter som har med mat att göra. I övrigt bryr de sig inte.

Så nu vet ni det.

Häromdagen åkte jag till Göteborg. Det är egentligen dumt att jag inte gör det oftare. Restiden är ju inte alls så lång och faktiskt var det inte så jättedyrt heller.

Nu fick jag inte gjort särskilt mycket, men det var kul i alla fall. Dessutom kommer jag säkert att åka oftare nu när jag har kommit igång igen. Det var ett tag sen jag var där sist.

Egentligen var det nog mest folk ”utifrån” som jag gick förbi där på stationen och senare ute i stan, men det är väl inget fel med det. Både på resan dit och hem var ganska fullt, med småstadsmänniskor på väg till eller från ”storstaden”.

Jag tyckte förstås inte att den kändes så stor längre. När jag var yngre verkade Göteborg betydligt större och jobbigare. Nu var det inte märkvärdigt. Men ändå… shoppingen måste ju vara bättre och hur som helst, lite omväxling skadar ju inte.

Roligast av allt var nog besöket i SF-bokhandeln. Nu är det äntligen gjort. Där har jag handlat i flera år, fast på nätet. Nu fick jag se en av deras butiker ”på riktigt”. Bäst att passa på. Man läser ju hela tiden om att verkliga bokhandlar läggs ner, tack vare näthandeln.

Nu saknar jag bara *Deckarbokhandeln*. Helst skulle den ligga vägg i vägg med SF-bokhandeln. Varför finns det inte en sån specialist inom deckarlitteraturen. Hur mycket ”branschen” än förutspår att ”nu” kommer den historiska litteraturen (bra, det också, självklart), så är nog deckare forfarande populärt.

Jag var inne en sväng i Pocketshop också. Den är nog betydligt mindre än motsvarigheten i Stockholm, men det var kul ändå. Inte för att det var första gången jag var där, men en bokhandel är i alla fall en bokhandel. När den här idén dök upp önskade jag att det var jag som kommit på den.

Men jag kanske kommer på något kul inom bokbranschen en dag jag också. Man kan ju alltid hoppas.

Jag har alltid varit en väldigt lugn, stillsam och väluppfostrad tjej. För väluppfostrad ibland, kan man säga.

En dag fick jag höra att rektorn på skolan där min mamma jobbade hade kommit med en nerspydd skolväska och visat den för mamma. Hans uppfattning var nämligen att en av de förståndshandikappade eleverna (mammas elever) som bara fick finnas på hans fina skola i nåder, var ansvarig för den nedsmutsade väskan. Han tvingade min mamma att göra ren den. Dagen efter fick alla veta att det var en av de sk normalbegåvade eleverna som gjort det.

Då var det extremt nära att jag begick ett brott. Jag greps nämligen av en närmast oemotståndlig lust att skära sönder däcken på den där rektorns bil. Men tyvärr, min uppfostran och naturliga tillbakadragenhet hindrade mig. Tyvärr, måste jag nästan säga.

Om jag hade fått utlopp för den där ilskan då, kanske jag inte hade känt mig så maktlös nu. Det är pest att vara en så här snäll, stillsam person. Men det är väl bara att acceptera.

Förresten, om min kära, oändligt saknade pappa hade tagit emot samtalet från polisen, är jag nästan säker på att pappa hade sagt: Skurit sönder några bildäck? Inte min dotter. Hon satt här hemma hos mig och såg på tv hela kvällen.

Pappa var bra på att finna sig. Han räddade mig en gång när jag hade skolkat från en friluftsdag med klassföreståndaren. Utan att jag bett honom eller förvarnat. Snygg räddning. Tack, pappa!

Här kommer lektion två i min lilla mini-dataskola.

”Kan jag få din Hotmail-adress?”. Känner du igen frågan? Det gör du säkert. Den betyder inte, som man kanske kunde tro, en önskan om att få personens hotmail-adress, utan helt enkelt vilken epostadress som helst, utom jobbadressen, eller högskoleadressen (om man nu är student)..

Nu är det faktiskt så här, tro det eller ej, att det finns många andra epostkonton. Både webb-baserade och de som går att ställa in så man får eposten direkt i sitt mailprogram.

Där har vi nästa ord som kanske behöver förklaras. Man kan få sin epost ”hem” till datorn. Det är nämligen så att de webb-baserade kontona kommer man åt i sin webbläsare (se förra lektionen). Vill man, kan man också skaffa ett epostkonto som har sk POP access. Det betyder alltså att om man kan komma över svårigheterna i att ställa in mailprogrammet, så kommer ens epost direkt hem i brevlådan (på datorn).

Här kommer en liten personlig åsikt: man kan behöva fler än en epostadress. Bara det här med Telias epostserverhaveri nyligen. Vad gör du om din mailadress plötsligt inte fungerar? Om du varken kan skicka eller ta emot, och i vissa fall, inte hitta dina gamla mail (ebrev)?

Dessutom kanske du vill hålla vissa vänner och bekanta åtskilda. Eller så vill du prenumerera på en del nyhetsbrev (men de brukar mest vara fullproppade av reklam och vem vill frivilligt utsätta sig för det?).

Alltså skaffar du några stycken mailadresser – två eller tre kanske. Det brukar räcka för de flesta.

Fast om du är en person som är stolt över att du bara kollar mailen en gång var tredje månad, då tycker jag att du kan lägga ner hela det här med att ha en mailadress. Du är i vilket fall som helst inte tillgänglig och då ska du inte påstå det. Dina vänner kanske faktiskt tror att det betyder att de kan nå dig på din epostadress.

Inget fel i det. Du är säkert tillgänglig på telefon eller i ditt chatprogram (det är på många sätt mycket bättre). Men kom ihåg: lämna inte ut någon kontaktinformation till dina vänner, om du inte tänker vara tillgänglig där.

Igår var det en ganska omskakande dag. Särskilt kvällen.

När jag gav min nymfparakit mat och vatten, flög han plötsligt ut ur sin voljär, rätt ut i köket, där mamma lagade till något på spisen, med ryggen åt honom. En av katterna och en av hundarna var där också. Så det är lätt att föreställa sig en massa hemskt.

Jag skrek rätt ut efter min syster. Det gör jag oftast när det är någon kris. (Tack!) Hon lyfte upp honom och släppte in honom i hans lyxiga palats. Han verkade inte alls tacksam.

Eftersom han är en fågel och dessutom ganska gammal var jag naturligtvis ganska orolig. Tänk om chocken hade skadat honom allvariigt? Men i morse, var han precis som vanligt, så antagligen var jag orolig i onödan.

Lite senare, när jag var på väg ner för att ge mina katter mat och gå och lägga mig själv, knuffade min systers keeshond min lhasa apso nerför trappan. Jag var på väg ner och plötsligt hörde jag en rejäl duns. Där satt hon, min bebis, på trappsteget bakom mig. Jag inbillade mig en massa fruktansvärt som t ex brutna ben och inre blödningar.

Men lhasa apso är tuffa hundar. Hon verkade inte alls påverkad av den ofrivilliga flygturen. Idag är hon precis som vanligt.

Vilken lättnad. Jag älskar dem allihop så mycket att jag bara inte står ut med att förlora dem.