Det stora problemet när det gäller alla språk utom anglo, är att det kan vara svårt att öva sig på dem, om man inte är beredd att resa till landet där språket talas, och bo och studera eller arbeta där. Helst i minst ett år. Visst kan man göra det när det gäller ett eller två språk, men när man vill lära sig många, kan det vara svårt. Det jag kan rekommendera är att man läser så många böcker som möjligt och se på tv-program och filmer som gjorts på språket i fråga.

En annan sak man kan göra är att utnyttja internet. Där finns gratis nyheter på många språk, och i vissa fall gratis litteratur att ladda ner. Naturligtvis finns det på alla språk vanliga webbsidor med en massa olika innehåll. Förutom detta, som kan vara väldigt kul och användbart, finns rena språksiter. En del av dem tillhandahåller lexikon, andra språkkurser, eller språkresurser. I vissa fall finns det forum och chatrum där du kan öva på språket.

Utan internet hade jag inte kunnat använda mig av så många av mina språk. Jag har chattat med folk på franska, tyska, spanska, italienska (med varierande framgång, måste jag erkänna). Tyvärr är det få som vill hjälpa till, och istället hankar de sig fram med sin egen engelska, som inte alltid är så fantastisk. Men om du träffar på någon som är intresserad av att hjälpa till, så kan det vara det bästa möjliga. Mycket bättre än ett lexikon.

Man kan också använda datorn offline. Jag har skaffat mig en programvara för att lära mig språk. Det heter Languages of the World, från Transparent Language Inc. De flesta av världens större språk finns med, men det är nog bättre att använda programmet till att öva på ett språk man redan har lärt sig lite, än att börja från början, med ett helt nytt språk. Det finns många liknande program att köpa, och i alla fall det här var inte alls så dyrt.

Här kommer nästa del i min lilla serie blogginlägg om språk.

Jag tänkte faktiskt börja med svenska – mitt eget språk. Det kanske inte är så häftigt som en del andra språk som talas av en massa människor, kanske på fler än en kontinent. Men vi har faktiskt ett intressant och, tycker en del, vackert språk. Jag kan inte avgöra om det är vackert eller inte. Om man har hört ett språk talas sedan innan man föddes, så är det svårt att tänka på det som vackert eller fult.

En sak som jag är helt säker på är i alla fall att svenskan är inte det ”värsta” språket i världen. Men tyvärr tyckte jag nästan så när jag var yngre. Jag var övertygad om att svenskan snart skulle dö ut bland annat på grund av en massa anglicismer. Varför ska man ha olika språk om alla börjar låta precis som engelskan, egentligen?

Svenskan är uttrycksfullt, och precis lika bra som något annat språk i världen. Det kanske är svårt att lära sig. Men det är inte heller så lätt att avgöra när man pratat språket hela sitt liv.

Även om det inte talas på flera kontinenter så är det faktiskt ett ganska viktigt språk i Östersjöområdet. Det är modersmål för 300 000 människor i Finland förutom de ungefär 9 miljoner svenskar som talar det. Dessutom används det som ett andra eller tredje språk i bland annat Estland (och naturligtvis i Finland, av människor med finska som modersmål).

Har du någon gång undrat var gränsen går mellan språk och dialekt? Efter vad jag förstår brukar man inte kunna förstå andra språk utan att ha studerat dem först. Men vi förstår ju norska, och med lite ansträngning, danska också (fast vi får ju lära oss lite om dem i svenskundervisningen i skolan). Enligt den vanliga principen skulle våra språk alltså inte kunna kallas för språk, utan borde räknas som dialekter. Egentligen kanske vi talar nordiska (och i Sverige mer exakt östnordiska).

Jag brukar titta på tv-serien Värsta språket. Där har jag lärt mig en massa kul och intressant om svenskan, och andra språk. Det kan jag verkligen rekommendera. Fredrik Lindström har också skrivit några böcker om vårt språk. Läs dem. Det är både kul och intressanta.

Visste du förresten att det vi kallar svenska egentligen inte alls bara härstammar från rena urnordiskan (som kanske lät lite som isländska och älvdalska).

Under medeltiden påverkades svenska språket bland annat av tyskan. På medeltiden verkar det som om folk på Brittiska öarna, Island, Grönland, Färöarna, hela Skandinavien och i åtminstone norra Tyskland kunde förstå varandra, ungefär som svenskar och danskar kan förstå varandra idag. Det är faktiskt ganska häftigt.

Med kristendomens införande och kyrkans ökande makt i Sverige (och naturligtvis i övriga Norden) blandades en massa latin in i språket.

Under 1600-och 1700-talen var Frankrike en stormakt i Europa (fast fram till början av 1700-talet var faktiskt Sverige en mindre stormakt, främst i Östersjö-området). Från Frankrike kom också en massa kultur och vetenskap, så franskan påverkade svenskan ganska mycket under den här tiden.

Sedan andra halvan av 1900-talet har engelskan börjat sitt segertåg över världen – och naturligtvis också i Sverige.

Svenskan, tillsammans med övriga nordiska språk, andra germanska språk (som tyska, engelska och holländska), slaviska språk (som polska och tjeckiska), romanska språk (som franska, italienska, spanska och portugisiska) och till och med grekiska tillhör allihop den indo-europeiska språkgruppen. Men det gör inte finskan, och inte heller estniskan, samiskan och ungerskan, för att ta några exempel. De tillhör istället den finsk-ugriska språkgruppen. Jag ska bara nämna en annan språkgrupp, fast det finns ganska många i världen. Arabiska och hebreiska hör till den semitisk-hamitiska språkgruppen.

Jag håller på att göra om en gammal hemsida helt, så jag tänkte använda en del av det som stod på min ”språksida” istället. Innehållet passar bättre på en blogg ändå.

Om du är intresserad av att lära dig språk kanske du kommer att tycka att det här är intressant.

Jag tänkte berätta lite om de språk som jag har studerat och andra som jag tycker är intressanta. För mig har det här med att lära mig språk blivit vanebildande. Jag vill på ett sätt samla på språk. Två eller tre räcker inte. Jag vill kunna många. Fast jag inser förstås att jag har haft tur som inte tycker det är alltför svårt, inom vissa gränser. Tyvärr har jag inte lyckats lära mig något språk flytande utom mitt eget – svenska – och så engelska (eller som jag brukar kalla det – anglo).

Det är inte bara språket i sig som jag tycker är kul. När man studerar ett språk lär man sig mycket om landet eller länderna där språket talas. Litteraturen, konsten, musiken, historien – allt möjligt ingår i språkstudierna.

Tibet som inte är en självständig nation idag, har en otroligt fascinerande kultur. Om jag kunde, skulle jag hemskt gärna vilja lära mig tibetanska, fast det skulle antagligen vara oerhört svårt för mig, eftersom det tillhör en annan språkfamilj än något annat språk jag har lärt mig hittills. De använder för övrigt också ett annat alfabet.

Tibetanska talas bara av omkring en miljon människor – fast jag har läst andra siffror också, t ex tre miljoner – i vilket fall som helst är det ett ganska litet språk, räknat i antal personer som talar det. I Bhutan talas en tibetansk dialekt – dzongkha – av omkring två miljoner personer. Bhutans kultur är väldigt lik den tibetanska, eller i alla fall den kultur som finns i delar av Tibet.

Det område som kallas Tibet varierar i storlek beroende på hur man räknar. Till och med lågt räknat är det i alla fall större än Västeuropa.

En väldigt intressant sedvänja som praktiseras i delar av Tibet är vid sidan av polygami (att en man är gift med flera kvinnor) som tydligen bara är vanligt bland de allra rikaste, också polyandri (när en kvinna är gift med mer än en man). De äkta männen är oftast bröder,

Min yngsta katt var inne i datorrummet. Jag blev tvungen att gå ut i ett par minuter. När jag kom tillbaka höll hon på att ta fram ett foto på mig… Tydligen tyckte hon att jag hade varit borta så länge att hon blev tvungen att friska upp minnet lite…

Jag var och köpte några böcker igår. Biblioteket hade utförsäljning. På något sätt kan jag inte motstå frestelsen när det finns böcker till salu. Man skulle ju kunna tro att biblioteket skulle få slut på böcker att sälja, men så är det uppenbarligen inte.

Vi hade faktiskt en ganska trevlig dag igår. Det var inget märkvärdigt vi gjorde, men vädret var fint och vi hade inte haft tillgång till bilen på flera veckor så det kändes lite lyxigt att för en gångs skull kunna åka. Man kommer ju lite längre då också…