Här diskuterar skribenten Telia-reklamen (en av de få ”reklamserier” som jag tycker är sevärd – de övriga är ICA-reklamen och Lidl-reklamen.) Han klagar över människosynen i reklamfilmerna.

Jag undrar om han möjligen är lite humorbefriad. För en gångs skull skildras en vuxen man (som har ett ansvarsfullt jobb och familj) som teknikidiot. I vanliga fall är det tjejer, gärna äldre kvinnor som ses som okunniga om den moderna tekniken. Varför skulle inte en man i (kanske) femtioårsåldern vara dålig på datorer osv?

Bortsett från det tycker jag inte alls att Telia-mannen framställs på ett negativt sätt. Han är en snäll, omtänksam pappa, han letar efter kärlek som alla andra, och nu det sista har han tydligen lyckats – i en av filmerna ses han på en romantisk dejt med sin nya kvinna. Det tycker jag är gulligt.

I den här världen är det barnen som är teknikgenier – en inte helt ovanlig situation i verkligheten. Vad är då felet? Inget som jag kan se. Man får en positiv syn på Telias utbud, även om man av vissa skäl som i mitt fall kanske inte har råd med deras tjänster.

Teliareklamen är kul. Männen får faktiskt lära sig att ha lite humor!

Jag är rasande. Idag var min syster på arbetsförmedlingen, och typen hon pratade med hade mage att föreslå att hon ska sälja sin del av vårt lilla hus. Nej, men vaf (som Berglin skriver)? Det är väl ändå inte hans sak att lägga sig i? Och nu när jag tänker efter, vad är hans sak, egentligen, eftersom han uppenbarligen inte kan hjälpa min syster att få ett jobb. Allt de där typerna gör är att piska och sparka på dem som redan ligger (ett uppdrag de fått av vår lysande regering). Det lär ju vara så att bara 1-2 % av alla jobb förmedlas via arbetsförmedlingen, vilket verkligen är ironiskt. Synd bara att min familj inte har några kontakter att utnyttja.

Det andra han sa som fick mig att bli rosenrasande (kul, ord, eller hur?) var en verkligt personlig och oförskämd kommentar om vår mamma. Hon är pensionär, men det är definitivt inte av hälsoskäl. Han sa något i den här stilen: ”du får räkna med att om ett par år kommer hon att bli mer och mer beroende av dig (och det är ju självklart ytterligare en anledning till att det är jättebra att söka jobb i Stockholm, långt ifrån henne) och förvirrad och kommer inte att kunna klara något själv. Här skulle jag bara vilja säga att i min släkt blir vi inte såna förrän vi är mellan nittio och hundra, så han kommer själv att bli en förvirrad gamling långt innan min mamma blir det, och dessutom, hur kan det här att komma med personliga kommentarer om folks familjemedlemmar, anses ingå i hans jobb?

Om jag hade råkat träffa på den där typen, tror jag inte att jag hade kunnat hålla käften. Det konstiga är att min syster bara blev ledsen, inte arg, men det är väl bara jag som reagerar så, först arg, sen ledsen.

För övrigt är jag fortfarande fly förb. och håller fortfarande på att fundera över att anmäla den där typen till någon, men jag antar att det inte kommer att bli något med det. Jag får bara fokusera på att hålla mig lugn. Att bli så här upprörd leder ingenstans.

Jag älskar facklitteratur, särskilt böcker om historia (inklusive språkhistoria), arkeologi, mytologi osv. Tyvärr är det så att jag inte har råd att köpa någon av de titlar jag hittar och skulle vilja läsa. De är bara för dyra. En sån bok kostar lika mycket som fyra eller fem pocketböcker inom fantasy eller deckare. Hur gärna jag än vill ha mer facklitteratur i min bokhylla, kan jag inte avstå från alla de där skönlitterära böcker. En dag kanske det ändrar sig, men just nu, måste jag bara ignorera alla de där fascinerande titlarna jag hittar online…

Idag gick vi till affären för att göra veckohandeln. Bilen är trasig så vi fick ta våra små shoppingvagnar. Det ser kanske inte så väldigt cool ut, men det måste vara bra för miljön och det sparar i alla fall en massa pengar för oss.

Tyvärr är det så att vart vi än går finns det griniga gamla tanter som tjatar om att vi är vägen. Visst. Vi är i vägen, inte de med sina käppar, kryckor och rollatorer. Där finns också en del mammor med småbarn och det stör mig också. Jag vill så väldigt gärna ha en bebis själv, så att se andra tjejer med bebisar och/eller stora magar gör mig ledsen.

Hädanefter funderar vi på att handla vid tiotiden på kvällen. Då stöter man bara på singlar i tjugofem- till trettioårsåldern utan barn. Av någon anledning stör de inte oss och vi verkar inte störa dem.

Jag läste den här artikeln och insåg att jag håller med personen som skrev artikeln. Jag älskar lexikon. Engelska, franska, svenska… Det är faktiskt så att om jag hade råd, skulle jag köpa betydligt fler. Det är inte bara själva orden, det är deras historia. Precis som författaren till den där artikeln kan jag sitta i timtal och läsa sida efter sida, och suga i mig språkhistorien, lingvistiken osv…

Låter det nördigt? Ok, jag erkänner. När det gäller sånt som jag tycker om att göra, då är jag nördig. Eller geekig. Hm. Jag borde verkligen se till att lära mig skillnaden mellan de där orden. Vad jag är helt säker på är att jag definitivt inte är en dork. Fast det kanske finns folk som tycker det, men om jag inte har fel så kan dorkar bara vara killar. Eller – har jag träffat några tjejdorkar? Kanske det. Ok, då är väl dork könsneutralt också.

Min mamma älskar att läsa morgontidningarna. Pappersupplagorna, inte onlineversionerna. Eftersom jag ofta är uttråkad, läser jag dem oftast också,, men jag är inte alls lika entusiastisk. Varför då? Det finns faktiskt flera anledningar. Först och främst slösar det enorma mängder papper, dödar träd och bidrar till förstörelsen av våra skogar. För övrigt, på morgonen är det nyheter, på kvällen är det bara skräp. En annan anledning är alla bilagorna. En del – som kulturbilagan – är helt ok, men de flesta – om bilar, husköp, sport etc – är bara skräp ända från början. Värdelösa sopor som min mamma måste betala för. Det är därför jag verkligen föredrar onlineversionerna. Jag får läsa det jag är intresserad av, och jag kan strunta i resten. Förutom annonserna, som får sajterna att ladda så långsamt att jag blir galen, men det är en annan historia…

När jag går upp på morgonen, vill min katt gärna stanna kvar i sängen. Han älskar värmen och det bekväma. Ibland lyckas han till och med krypa in en bit under täcket och ligger med huvudet på kudden. Inte när jag är där, men någon gång under dagen. Det är på kvällen som han blir mer aktiv.

Lustigt nog är han långhårig. Jag har märkt att de långhåriga mer tycker om värme än de korthåriga. Man kunde kanske tro att det skulle vara tvärtom, men jag antar att de korthåriga är mer aktiva och bryr sig inte om att ta sovmorgon, som de långhåriga.

När jag är riktigt sömnig men måste gå upp ändå, älskar jag när min katt ligger kvar i sängen och får lite mer sömn än jag.

Här kommer nästa lektion i min data/internetskola. Den här gången tänkte jag gå in på bloggsajter. När jag hörde talas om bloggande för första gången, verkade det helt främmande för mig. Så försökte jag mig på det själv, och kunde inte få det att fungera, men till slut blev jag biten. Nu kan jag inte tänka mig att inte blogga, när jag blir inspirerad.

Om man vill börja blogga måste man ju hitta en bloggsajt, eller programvara och en webbsida och framför allt en bloggplattform.

Min favoritbloggplattform är WordPress. Jag fullkomligt älskar WordPress. WordPress.org och WordPress.com.

Skillnaden mellan dem är att WordPress.com är ett sorts webbhotell, där man får ha sin blogg gratis. Det betyder förstås att man får färre bloggteman att välja mellan, och detsamma gäller plugins och widgetar. Det kan också vara knepigt att rikta sitt domännamn till sin WP-blogg. Ja, domännamn, ja – det borde kanske behandlas i ett eget inlägg, om hemsidor och webbutrymme. Men det tänker jag inte bry mig om. Bloggar och hemsidor får dela på ett inlägg.

Den viktigaste anledningen till det är att numera vet folk knappast vad en hemsida är och har svårt för att skapa en. Så sent som för ett år sen, bet jag mig envist fast i det där med hemsida och ville till och med koda den själv, fast med en webbeditor, naturligtvis. Jag är inte så bra på html-programmering. Men så slog det mig – varför skulle jag behöva göra allt grovarbetet, när min grej är att skriva, och i viss usträckning fotografera?

Jag kom fram till att fast jag skulle älska att få ett bloggtema som jag är hundra procent nöjd med, finns det i alla fall så väldigt många teman att få, att jag kan bli rätt så nöjd med ett som någon annan har skapat.

Hur som helst, tillbaka till domännamnet. Det behöver inte vara så dyrt, om du nu vill ha ett. Det är inte alls nödvändigt att ha ett, men om du vill, behöver det inte kosta så mycket. Tyvärr finns det en hake. Det finns det ju nästan alltid. Det kan vara rätt krångligt att konfigurera det. Jag kan tyvärr inte hjälpa till med det, men det ska finnas hjälpsidor på nätet.

Man kan också få ett gratis domännamn. Det är i och för sig inte ett ”riktigt” domännamn, men det kommer att göra URL:en kortare och lättare att minnas. Uni.cc och cjb.net är de som jag har testat. Båda fungerar bra.

För att göra en hemsida behöver du webbutrymme och om du inte har något emot reklam, går det att få gratis. Om du inte vill ha det, borde du kunna hitta ett webbhotell som inte tar alltför mycket betalt. Min familj och jag har haft sån tur att vi har hittat ett som inte alls är dyrt, men ändå erbjuder mycket utrymme.

Så behöver man en webbeditor. Det finns tillgängligt gratis på nätet. Jag vet inte hur bra de är, men jag har hört att de är rätt ok. Slutligen behöver du ett ftp-program, om nu inte ditt webbutrymme har en webbaserad filuppladdning.

Men tillbaka till bloggandet. Man måste ha webbutrymme för att använda bloggprogramvaran som man kan få gratis på WordPress.org, och dessutom om du nu vill ha det, ett domännamn. Fördelen med det är att man kan få vilket tema man vill och detsamma gäller plugins och widgetar.

Det som är den största fördelen med både WP.org och WP.com är att det är så oerhört lätt att uppdatera och redigera. Om man jämför med hur det är att redigera i en webbeditor är det löjligt enkelt. Det var därför jag bestämde mig för att överge den traditionella hemsidan och gå över till en blogg istället.

Förutom WordPress.com, finns det några stycken andra sajter som tillhandahåller WordPressbloggar. Bloggsida.se är en. Där fungerar bloggen nästan exakt som den gör på WP.com.

Det finns andra bloggsajter i Sverige. Min favorit är Bloggagratis, men jag är också väldigt förtjust i bland annat Passagen Blogg, alltså alla de sajter jag själv använder. Anledningen till att jag tycker så mycket om just Bloggagratis är avsaknaden av reklam. Jag antar att vissa istället ser reklamen som en fördel. Visserligen stör den mig inte på de sajter som jag använder, men helt utan är en lyx som man bara måste uppskatta.

När det gäller gratis webbutrymme, är Passagen och Spray de jag först kommer att tänka på. Båda två är lätta att använda, fast om man väljer Passagen måste man skaffa sig ett ftp-program. Spray har en webbpanel för filuppladdning.

Nu tänkte jag fortsätta med min data/internetskola. Den här gången vill jag ta itu med sociala nätverk, de jag tycker bäst om.

Eftersom jag är vegan, för djurrätt och mänskliga rättigheter och så vidare, är Care2 en av mina favoriter. Det är ett socialt nätverk för oss som bryr oss. Här får man bland annat gratis epost, ett internt meddelandesystem, gratis virtuella kort som bidrar till att rädda regnskogen och gratis donationer. Dessutom finns grupper som man kan skapa och/eller gå med i. Det finns till och med ett chatprogram. Man får också en egen profilsida som man kan fixa till och lägga ut foton, filmer mm.

Det finns särskilda veggiesajter också – förutom svenska Vegan.nu också CrueltyFree, Vegan World och VegSpace. De är väldigt trevliga allihop, men de verkar inte så aktiva. Jag kanske inte har kommit in i dem riktigt. Här får man också profilsida, internmeddelanden mm.

När det gäller andra specialintressen kan jag nämna LiveJournal och Vox. LiveJournal är ett community som kretsar kring bloggande. Vox är ganska likt LJ, men här får man också ladda upp foton, filmer, musik mm.

Zooomr är en jättefin fotosajt. Man får obegränsat förvaringsutrymme och man får länka till sina bilder. Det betyder att du kan lagra dina foton där, och så länka till dem från din blogg, profilsida, hemsida och så vidare.

För den som är intresserad av djur finns flera olika social nätverk. Zoonen är ett svenskt alternativ. Jag vet att det finns andra, men dem har jag inte prövat än, så jag kan inte säga något om dem. Petster är för alla typer av djurälskare. Catster är till för kattälskare och Dogster för hundälskare. Det finns flera andra, bland annat BunSpace, för kaninälskare, men när man har ett gratiskonto kan man nästan inte göra något.

För den som älskar att skriva finns det onlinearkiv där man kan lägga ut sina berättelser och dikter och förhoppningsvis få kommentarer. Man kan naturligtvis också leta efter intressant läsning.

FanFiction.net är det största fanfictionarkivet, men det finns andra, som till exempel FanWorks. Där får man också lägga ut sina konstverk. FictionPress är till för originalberättelser.

Till slut skulle jag vilja nämna ett nätverk för att lära sig språk, LiveMocha. Jag har bara precis börjat använda sajten, men den verkar imponerande. Där kan man lära sig ett nytt språk eller öva på ett man redan kan lite. Det finns möjlighet att få hjälp av personer med språket som modersmål.